Det övergripande målet med avelsarbetet är att kunna erbjuda tjurar till bruksbesättningar som producerar ytterst funktionella djur i kombination med god tillväxtkapacitet. Med funktionella djur avser vi att kalvarna efter våra betäckningstjurar skall födas lätt, vara pigga och vitala. Det enda våra kunder skall behöva göra med den nyfödda kalven är att märka den. Våra betäckningstjurar samt hondjuren efter dem skall ha bra ben för att borga för ett hållbart djur, vidare skall klövarna vara av så hög kvalitet att de inte behöver verkas. Rekryteringsdjuret producerat efter våra betäckningstjurar skall ha sådana modersinstinkter att hon tar väl hand om kalven men utan att kunden skall behöva riskera liv och lem för att märka kalven. Vi eftersträvar dock ett visst beskyddande beteende för att på det viset minimera risken för att kalvar som föds i en lösdrift med begränsat utrymme blandas ihop med fel mor. Vidare skall korsningskon efter våra tjurar ha ett lågt underhållsbehov för att minimera vintefoderkostnaden samt ta sig lätt dräktig.
OCH VÄGEN DIT Att sätta upp höga mål är lätt men att uppnå dem kan vara värre, avelsmålet ovan är vad vi strävar efter men givetvis är det inte alla av våra djur som uppfyller alla kraven. Det viktigaste under vägen för att nå de uppsatta avelsmålen är för vår del att vi i så stor utsträckning som möjligt försöker driva vår besättning på samma vis som de kommersiella bruksbesättningarna, våra främsta kunder. Det innebär t ex att vi tar ifrån tjuren och slaktar alla som ej blir dräktiga och låter slakteriet sköta verkningen av hondjuren. Vi utnyttjar också rasens förmåga att sätta hull på bete för att låta dem tappa det igen på hösten när de gör verklig naturvårdsnytta i Kristianstads Vattenrike. Vi använder inga utpräglade kvigtjurar, våra kor skall klara att föda fram kalvarna och våra avelstjurar skall ej ge så stora kalvar att det blir problem, annars platsar de inte i laget. Vi är också försiktiga med att placera enskilda individer på piedestaler och höja dem till skyarna. Piedestaler är höga och rangliga. Istället ser vi på besättningen som en helhet och strävar efter att planera betäckningarna så att vi har ett bra medeldjur och då kommer några stjärnor att komma upp till ytan. Med besättningssynsätt framför piedestaler är risken mindre att gallringsbeslut dunklas av orationella hänsyn. Vidare har vi kommit fram till att otur är ärftligt. Det är lätt att förklara bort en enskild fadäs med att det ”var bara otur”, ibland kan så säkert vara fallet men i vår gallring fäller vi hellre än friar.